Så väljer du mikrofon och undviker rundgång i en tv-studio
En praktisk genomgång av mikrofonval, placering och nivåer för tal i studio, med konkreta steg för att få bort rundgång och brus innan sändningen startar.
6 min lästid
Börja med rummet, inte mikrofonen
Många lägger tid på att välja mikrofon och glömmer att rummet bestämmer hur ljudet blir. En studio med hårda väggar och glasytor ger efterklang som ingen mikrofon kan trolla bort. Gå därför in i studion innan du rigga något och klappa händerna en gång. Hör du en ringande svans efter klappet vet du att talet kommer att låta ihåligt i sändning.
Lyssna också efter bakgrundsljud som du annars slutar höra: ventilation, kylaggregat, ljusarmaturer som surrar och trafik utanför. Stäng av det som går att stänga av under repetitionen och notera resten. Brus som finns med från början blir värre när du höjer förstärkningen senare i kedjan.
Ta ett par minuter på dig att peka ut var programledaren ska sitta, var gästen sitter och var kamerorna rör sig. Mikrofonernas placering hänger ihop med ljus och kameravinklar, så ljudet planeras samtidigt som resten av uppsättningen.
- Klappa händerna och lyssna efter efterklang
- Stäng av ventilation och apparater som går att stänga av
- Markera platser för programledare och gäster innan riggning
Välj mikrofontyp efter vad bilden visar
Till nyhetsstudion använder man oftast en lavaliermikrofon, den lilla som fästs på kragen eller slipsen. Den sitter nära munnen, fångar lite av rummet och syns knappt i bild. Nackdelen är att den fångar kläd- och rörelseljud, så fäst den där tyget inte gnuggar mot sig självt.
När bilden är vid och mikrofonen får synas, till exempel vid ett bord med flera gäster, fungerar en bordsmikrofon med riktad karakteristik bra. Den hör främst det som finns framför den och mindre av det som kommer från sidorna. Det hjälper mot rundgång, eftersom högtalare och monitorer ofta står vid sidan.
Boom-mikrofon över bildkanten ger det mest naturliga ljudet, men kräver en person som håller den och som vet var bildutsnittet slutar. Vilken typ du än väljer, testa med den som faktiskt ska tala. Röster skiljer sig mycket åt, och en inställning som passar en mörk röst kan göra en ljus röst skarp.
- Lavalier: nära munnen, nästan osynlig, känslig för kläder
- Bordsmikrofon: riktad, bra vid flera gäster
- Boom: naturligt ljud, kräver en van operatör
Placering och avstånd avgör mer än pris
En enkel tumregel för talmikrofoner är ungefär en handsbredd till en underarms avstånd från munnen, beroende på typ. Står mikrofonen för långt bort höjer du förstärkningen och får med både rum och brus. Står den för nära blir ljudet dovt och andningsljud och p-ljud smäller i örat.
Vinkla mikrofonen något från sidan eller nedifrån snarare än rakt framför munnen. Då slipper du de värsta smällarna från ord som börjar på p och b. En skumgummikåpa eller ett popskydd hjälper, men placeringen gör huvudjobbet.
Tänk på vart mikrofonen pekar bakom talaren. Riktade mikrofoner är minst känsliga rakt bakåt, så vänd den bort från monitorer och högtalare. Ofta räcker det att flytta en monitor eller vrida den några grader för att rundgången försvinner utan att du rör en enda reglage.
- Ungefär en handsbredd till en underarm från munnen
- Vinkla mot sidan för att undvika p- och b-smällar
- Rikta mikrofonens döda zon mot monitorer och högtalare
Ställ in nivåerna steg för steg
Börja med att dra ned alla fadrar och sätt förstärkningen för varje kanal medan personen talar i normal sändningsröst. Be dem läsa ett stycke ur dagens manus, inte räkna till tio, för då låter de annorlunda. Sikta på att toppvärdena ligger i det övre gröna området på mätaren utan att nå det röda.
Lämna utrymme. Ett skratt eller ett upphetsat svar ligger ofta högre än provläsningen, och digital distorsion går inte att reparera efteråt. Hellre lite för lågt än klippt ljud, eftersom en nivå går att höja men en förstörd signal inte går att rädda.
När alla kanaler är inställda var för sig, höj fadrarna tillsammans och lyssna på helheten i hörlurar. Kontrollera att ingen kanal tar över och att tystnaden mellan orden inte låter som ett svagt sus. Stäng av kanaler som inte används, för varje öppen mikrofon bidrar med brus och risk för rundgång.
- Läs ur dagens manus vid inställningen
- Toppar i övre gröna området, aldrig i rött
- Stäng av öppna mikrofoner som ingen använder
Hitta och stoppa rundgång
Rundgång uppstår när en mikrofon hör sin egen signal från en högtalare och förstärker den i en slinga. Den börjar ofta som ett svagt ringande och växer till ett skrik på några sekunder. Reagera redan vid ringandet: sänk nivån på den kanal som låter, så hinner du före.
Ta det systematiskt när du felsöker. Dra ned en fader i taget och se vilken som får ljudet att försvinna. Flytta sedan mikrofonen längre från högtalaren, vrid den, eller sänk monitornivån. Att sänka högtalarens volym löser mer än att trycka ned mikrofonen, eftersom problemet sitter i slingan mellan de två.
Hörlurar till de medverkande är det säkraste sättet att slippa högtalare i studion. Måste du ha monitorer, placera dem så att mikrofonernas döda zon pekar mot dem. Och gör alltid ett ringtest före sändning, med alla mikrofoner öppna, så att du hittar de känsliga frekvenserna innan publiken gör det.
- Sänk den kanal som ringer, flytta sedan källan
- Dra ned en fader i taget för att hitta orsaken
- Hörlurar åt medverkande tar bort slingan helt
Brus, kablar och en kontrollrutin före sändning
Brus kommer ofta från enkla saker: en dålig kontakt, en kabel som löper bredvid en nätkabel eller en mikrofon som fått en knäck i kabeln. Använd balanserade kablar för mikrofoner och dra dem skilda från ström. Korsa nätkablar i rät vinkel om det inte går att undvika.
Rulla kablar i stora öglor och tejpa fast dem där människor går. En dragen kabel orsakar både knaster och olyckor. Märk varje kabel i båda ändar så att du hittar rätt när något ska bytas under tidspress.
Gör sedan samma kontroll varje gång: strömmen på, mikrofoner provade en och en, ringtest, nivåer med riktig röst, hörlursljud i regirummet och en reservmikrofon redo. En kort lista som du följer i samma ordning varje dag tar bort det mesta av slumpen. När rutinen sitter i fingrarna får du tid över att lyssna på det som faktiskt spelar roll, nämligen hur sändningen låter.
- Balanserade kablar, skilda från nätkablar
- Märk kablar i båda ändar
- Samma kontrollista i samma ordning varje dag
Bra studioljud byggs i en ordning: rummet först, sedan mikrofontyp, placering, nivåer och till sist felsökning av rundgång och brus. Ingen enskild dyr pryl ersätter det arbetet. I kursen övar vi hela kedjan i små grupper, så att du hör skillnaden själv när en mikrofon flyttas tio centimeter eller en fader dras ned en aning.
Skicka ett meddelande
Per e-post: [email protected]